10–80 %-regeln på motorväg – så sparar du ett helt laddstopp

På motorvägen kan rätt laddstrategi göra större skillnad än många tror. I stället för att alltid ladda batteriet till 100 procent kan elbilsförare vinna värdefull tid genom att planera efter 10–80 %-regeln. Genom att hålla batteriet inom ett effektivt laddintervall kan laddningen ofta gå snabbare, samtidigt som resan kräver färre och kortare stopp. För den som kör långt handlar det inte bara om hur mycket energi bilen förbrukar, utan också om hur lång tid som spenderas vid laddaren. Med rätt planering kan 10–80 %-regeln på motorväg därför bli ett enkelt sätt att effektivisera långresan och i vissa fall spara ett helt laddstopp.

Så fungerar 10–80 %-regeln på motorväg

När du kör långt med elbil blir laddtiden en lika viktig faktor som bilens räckvidd. 10–80 %-regeln bygger på att batteriet laddas från ungefär tio till åttio procent, i stället för att varje laddstopp ska användas för att nå full kapacitet. Anledningen är att laddhastigheten vanligtvis förändras under laddningen. Den kan vara hög när batteriet har låg laddnivå, men sjunker ofta när batteriet närmar sig en hög laddningsgrad. På motorväg kan därför flera kortare stopp i rätt intervall vara mer tidseffektiva än ett långt stopp.

Varför laddningen går snabbare mellan 10 och 80 procent

Elbilens laddkurva är central för att förstå strategin. När batteriet har låg laddnivå kan laddaren ofta leverera hög effekt, förutsatt att bilen och laddstationen klarar det. När batteriet fylls ökar däremot behovet av att begränsa effekten för att skydda battericellerna. Denna så kallade tapering innebär att de sista procenten kan ta betydligt längre tid än de första. Därför är det inte alltid effektivt att stå kvar vid laddaren för att gå från 80 till 100 procent. På en lång motorvägsresa kan den extra tiden i stället användas till att köra vidare.

Det betyder inte att 80 procent alltid är den perfekta laddnivån. Den faktiska laddtiden påverkas av bilmodell, batteritemperatur, laddstationens kapacitet, väder och aktuell batterinivå. Vissa elbilar kan dessutom hålla hög laddeffekt längre än andra. 10–80 %-regeln ska därför ses som en praktisk grundprincip snarare än en fast regel som passar varje situation. Om nästa laddstation ligger långt bort kan det vara mer rationellt att ladda över 80 procent. Om avståndet är kort kan ett stopp på betydligt lägre nivå vara tillräckligt.

Batteriets temperatur påverkar laddningen

Temperaturen har också stor betydelse för hur snabbt ett elbilsbatteri kan laddas. Ett kallt batteri kan begränsa laddströmmen, vilket gör att den teoretiska effekten från en snabbladdare inte alltid uppnås. Många moderna elbilar har därför batteriförvärmning som kan aktiveras inför ett planerat laddstopp. När bilen vet att en snabbladdare är destination kan systemet i vissa fall anpassa batteriets temperatur innan ankomsten. Det kan minska väntetiden och göra laddningen mer förutsägbar under längre körningar, särskilt när temperaturen är låg.

På samma sätt kan ett mycket varmt batteri få begränsad laddeffekt. Batterihanteringssystemet övervakar kontinuerligt temperatur, spänning och laddström och anpassar effekten efter förhållandena. Föraren behöver normalt inte styra detta manuellt, men det är viktigt att förstå varför samma bil kan ladda olika snabbt vid olika tillfällen. En laddkurva som ser imponerande ut i idealiska tester behöver därför inte alltid motsvara verklig motorvägskörning. Planeringen bör utgå från bilens faktiska beteende och inte enbart från laddarens maximala angivna effekt.

Därför kan kortare laddningar spara mer tid

På en lång motorvägsresa är det totala restidsmålet viktigare än hur få gånger bilen stannar. Ett vanligt misstag är att försöka köra batteriet så nära tomt som möjligt och sedan ladda till nästan fullt. Det kan verka logiskt eftersom färre stopp behövs, men laddningen blir ofta långsammare när batteriet passerar en hög laddnivå. Med ett mer flexibelt upplägg kan föraren i stället stanna tidigare och lämna laddaren medan effekten fortfarande är relativt hög. Den tiden kan sedan användas till att köra nästa sträcka.

Färre minuter vid laddaren kan väga tyngre

Anta att en bil behöver energi för flera hundra kilometers körning. Om föraren laddar länge vid ett enda stopp kan en betydande del av tiden gå åt till den långsammare delen av laddkurvan. Genom att dela upp energin på två kortare stopp kan den sammanlagda laddtiden i vissa situationer minska. Det innebär inte automatiskt att två stopp alltid är snabbare än ett. Varje stopp innebär tid för avfart, parkering, anslutning och återkomst till motorvägen. Därför behöver hela laddstoppet räknas in när strategin jämförs.

För att strategin ska fungera krävs också att laddarna faktiskt finns där de behövs. Ett kort stopp är bara effektivt om nästa del av resan kan genomföras utan onödig marginalstress. Navigationssystem och laddappar kan hjälpa till att uppskatta förbrukning, återstående batteri och avstånd till nästa station. Föraren bör samtidigt ta hänsyn till faktorer som motvind, hög hastighet, kyla, regn och tung last. På motorväg kan energiförbrukningen förändras snabbt, vilket gör att den planerade räckvidden inte alltid blir densamma som den beräknade.

När det kan löna sig att ladda längre

10–80 %-strategin har undantag. Om nästa snabbladdare ligger långt bort kan det vara klokt att fortsätta över 80 procent. Det gäller särskilt på vägar med få laddstationer eller under förhållanden som höjer förbrukningen. Även om nästa stopp är osäkert kan en större energimarginal vara värdefull. På motsvarande sätt kan ett batteri på 20 procent räcka för nästa delsträcka, vilket gör det onödigt att alltid börja ladda redan vid 10 procent. Strategin handlar därför om att anpassa laddningen efter resan, inte om att mekaniskt följa två siffror.

Föraren kan tänka på laddningen som en avvägning mellan energimarginal och laddtid. Några extra procent kan vara värdefulla om de gör att nästa laddstopp kan undvikas. Samtidigt kan många extra procent vid varje stopp skapa onödig väntetid. På motorväg blir denna balans särskilt tydlig eftersom energiförbrukningen ofta är högre än vid blandad körning. Hög hastighet ökar luftmotståndet kraftigt, och därför kan en bil som normalt har lång räckvidd behöva betydligt tätare laddstopp under snabb långkörning.

Så planerar du laddstoppen för långresan

En effektiv laddstrategi börjar redan innan bilen rullar ut på motorvägen. Kontrollera ungefärlig batterinivå vid avfärd, identifiera lämpliga snabbladdare längs rutten och uppskatta hur mycket energi som behövs mellan stoppen. Målet är inte nödvändigtvis att hitta den laddare som ligger närmast när batteriet blir lågt, utan att kombinera körsträcka, laddhastighet och praktiska stopp. En laddstation där du ändå kan ta en paus kan vara mer användbar än en något snabbare station som kräver en omväg eller innebär extra tid utanför motorvägen.

Planera efter verklig förbrukning

Bilens officiella räckvidd är inte samma sak som den räckvidd du alltid får på motorväg. Hastighet, temperatur, vind och vägförhållanden påverkar energiförbrukningen. Vid långkörning är det därför bättre att följa bilens aktuella förbrukning och uppskattade räckvidd än att enbart utgå från ett laboratorievärde. Om bilen visar att förbrukningen är högre än väntat kan nästa laddstopp behöva tidigareläggas. En sådan justering kan minska risken för att behöva köra med mycket låg batterinivå och samtidigt ge större flexibilitet om en laddstation är upptagen.

Det är också klokt att ha en alternativ laddare i åtanke. En station kan vara upptagen, ur funktion eller leverera lägre effekt än förväntat. Om hela resan bygger på ett enda specifikt laddstopp blir marginalerna små. Genom att känna till ytterligare alternativ kan föraren ändra planen utan att behöva ladda onödigt mycket vid varje stopp. Den här flexibiliteten är särskilt användbar på längre motorvägsresor där avstånden mellan stationerna kan variera. 10–80 %-regeln fungerar bäst när den kombineras med en plan för vad som händer om verkligheten avviker från den ursprungliga beräkningen.

Använd laddstoppet effektivt

Själva stoppet behöver inte vara längre än nödvändigt. När bilen har anslutit till en kompatibel snabbladdare kan föraren exempelvis använda tiden till toalettbesök, kaffe eller en kort paus. När laddningen närmar sig den nivå som krävs för nästa körsträcka kan resan fortsätta. Det viktiga är att inte automatiskt låta bilen stå kvar tills batteriet når 100 procent. Om laddhastigheten redan har sjunkit kraftigt kan de sista procenten ge relativt liten extra körsträcka i förhållande till den tid som krävs.

En praktisk plan kan därför innehålla följande faktorer:

• Starta med en batterinivå som ger tillräcklig marginal för den första motorvägssträckan.

• Välj laddstationer utifrån avstånd, laddhastighet och hur lätt de nås från rutten.

• Kontrollera bilens faktiska förbrukning under körningen och justera planen vid behov.

• Ladda bara så mycket som krävs för nästa delsträcka och en rimlig säkerhetsmarginal.

• Ha minst ett alternativ om den planerade laddstationen är upptagen eller inte fungerar.

På så sätt blir laddningen en del av själva reseplaneringen i stället för ett avbrott som hanteras först när batteriet nästan är tomt. Det kan också göra det lättare att avgöra när det är värt att lämna laddaren. Om bilen exempelvis har tillräckligt med energi för nästa station behöver laddningen inte fortsätta bara för att nå en viss procentsats. På längre resor kan små tidsvinster vid flera stopp tillsammans få betydelse för den totala restiden.